Den bästa föreningen av kemi och konst: Ludwigshafen

Ludwigshafen är inte den enda staden vid Rhen som växt sig stor tack vare den kemiska industrin. Ludwigshafen uppstod ur bosättningar med flera hundra år på nacken, och gjorde entré på historiens scen först under 1800-talet. Med konst och kultur har staden skaffat sig en ny identitet. Men som alla städer vid Rhen är Ludwigshafen ett populärt resmål, urbant och grönt på samma gång, med intressant historia och en alldeles egen charm.

Urbant liv på friluftsmuseet för modern konst

Bayerskt, badiskt eller pfalziskt? I Ludwigshafen har man inte alltid varit så säker på vilket. Här vid Rhen byggde man en hamn 1811. Efter Wienkongressen 1815 tillföll Pfalz på vänster sida om Rhen (Link zu Bundesländer -> Bayern) Bayern (/link), och hamnen döptes om till Ludwigshafen, till den bayerske kungen Ludwig I:s ära. 1859 blev Ludwigshafen stad, 1865 kom BASF. Företaget hade strax innan grundats som Badische Anilin- und Sodafabrik, men fick ingen tomtmark i det badiska Mannheim, varför företaget sitt namn till trots flyttade till Ludwigshafen som nu hade hunnit bli pfalziskt.

Idag är Ludwigshafen en okomplicerad och vänlig stad med känsla för det goda i livet. Restauranglivet i den äldsta stadsdelen, Hemshof, är livligt och inbjudande och här kan man få sig något välsmakande till livs efter en shoppingtur i Rathaus-Center, Walzmühl-Center eller på köpgatorna Bismarck- och Ludwigstraße. Ludwigsplatz i centrum är en lugnets oas under de höga platanträden. Många konstverk som finns över hela staden, däribland den berömda "Endlose Treppe" av schweizaren Max Bill, gör hela Ludwigshafen till ett museum för modern konst, och Wilhelm-Hack-museet med den berömda Miró-väggen är internationellt erkänt. Antik, medeltida och modern konst finns också representerad liksom nutida konst med inriktning på konstruktivism och konkretism. Totalt finns här fler än 9000 konstverk.

Stadens store son. Och en park full av harmoni.

Ernst-Bloch-Zentrum minner om en av stadens stora söner. Här finns ett stort bibliotek och här förvaltas den stora tänkarens vetenskapliga arv. I en utställningslokal kan man gå över ett golv av glas och titta ner på en rekonstruktion av Ernst Blochs arbetsrum. Mindre arbete och mer fritid råder däremot i Ebertparken, innerstadens närmsta och viktigaste rekreationsområde. Ett flertal olika specialparker, som t. ex. den doftande rosengården, trädgården för blinda och en källpark med olika vattenspeglar gör parken till en harmonisk helhet.