Romare, narrar och biskopen: Mainz

Mainz, delstatshuvudstad i Rheinland-Pfalz, universitetsstad, romarstad, mediastad... Mainz är den berömda treklangen bestående av den romanska domkyrkan, Gutenbergs svartkonst och rhenländsk "Fastnacht". Och ett ädelt, nästan 2000 år gammalt arv, som stadens invånare serverar med stolthet. Att en utpräglad vinkultur räknas som en av stadens kulturskatter, gör kanske Mainz ännu mera sympatiskt.

Här begår man små synder till och med i biktstolen

Konstfullt restaurerade fasader på barockpalats och praktfulla kyrkor andas historia. Mains äldsta stadsdel, Altstadt, som breder ut sig i skyggan av den väldiga katedralen ända bort till den södra järnvägsstationen, minner om ett Mainz under medeltid och tidig modern tid. I de trånga och slingrande gränderna, som bär namn som Nasengässchen ("Lilla Näsgränd") eller Heringsbrunnengasse ("Sillbrunnsgränd"), i de många små affärerna, boutiquerna och caféerna runt det vackra området Kirschgarten med romantiska korsvirkeshus och Marienbrunnen pulserar livet dagen lång. Livliga veckomarknader hålls inte bara i gamla staden och på Liebfrauenplatz, utan finns i nästan alla stadsdelar. På kvällen kanske man gärna tar sig ett glas vin. Och då är Main precis rätt plats. Rheinhessen är landets största vinproducent, och den unga generationens vinodlare har engagemang, kunskap och självförtroende nog för att åstadkomma viner utöver det vanliga. Mainzborna föredrar att konsumera denna ädla dryck på någon av de gemytliga vinstugorna och krogarna, som bär sådana fromma namn som "Klingelbeutel" ("Kollekthåven") eller "Beichtstuhl" ("Biktstolen"). Kanske en antydan om att Mainzborna såg biskopen som en man av värld. Även nattlivet talar för detta. Tusentals studenter fyller stadens nöjeslokaler och det är alltid fest någonstans.

Panorama över Rhen och en optimistisk furste

I motsats till den livliga Altstadt ger utsikten över staden sedd från Rhen-sidan ett förnämt, lugnt och nästan lite stelt intryck. Panoramat domineras av två epoker, dels den moderna med rådhuset och kongresscentrumet i Rheingoldhalle, dels barock respektive renässans med Neues Zeughaus, Deutschordenshaus och Kurfürstlichem Schloss, som för övrigt också är en av kongresscentrumets mest attraktiva platser. Detta slott överträffar enligt vissa konsthistoriker till och med slottet i Heidelberg, tack vare sin ovanligt påkostade, sofistikerade arkitektur, varför dessa herrar nog inte är så välkomna i Heidelberg. Vid planeringen av slottet var man genomgående optimistisk: det första spadtaget togs 1627, mitt i kaoset under Trettioåriga kriget. Hur som helst skulle det dröja 125 år innan slottet var färdigt.

Historiens vingslag på Mainz museer

Mainz har också många intressanta museer. Förutom Gutenberg-museet är framför allt det romersk-germanska centralmuseet i Kurfürstliches Schloss något utöver det vanliga. Förhistoriska samlingar och samlingar från historiens gryning, från romartid och tidig medeltid kompletteras med stora restaurationsverkstäder av internationell rang – men så har också Ötzi, glaciärmannen från Tyrolen, varit här på behandling. Landesmuseum Mainz grundades 1803 då Napoleon skänkte 36 målningar till museet, och idag täcker det en stor bredd, från objekt från stenåldern fram till modern tid. Bischöfliche Dom- und Diözesanmuseum i domkyrkan berättar om biskopskyrkan och biskopsdömets historia. Stadthistorische Museum ger besökaren en allmän historisk överblick, och det naturhistoriska museet är det största i Rheinland-Pfalz. Allvarliga ämnen, men det finns ju lyckligtvis också Mainzer Fastnachtsmuseum, som tillägnats stadens historia vad gäller gyckel och narrstreck. En lika viktig del av Mainz som romarna, Gutenberg, domkyrkan och vinet.