Förändringen som princip: Bielefeld sett i backspegeln.
Otaliga köpmän utnyttjade de friheter som den nya staden tilldelats och avgjorde redan från början Bielefelds utveckling. Handeln med tyg och linne, på den tiden åtråvärda varor, bidrog till goda tider för staden, vilket platser som Alte Markt, Alte Rathaus och Nicolai-kyrkan i gamla stan fortfarande vittnar om.
Men efterfrågan på lin höll inte i sig för alltid och Bielefeld fick uppleva förvandlingen från handels- till industristad. Vilket också visade sig i stadsbilden. Nya bostadskvarter med de karaktäristiska två till tre våningar höga husen restes. Representativa byggnader som Neue Rathaus och teatern med inslag från barock- och jugendstil, posten med renässansmotiv, järnvägsstationen i jugendstil och synagogan med sin kupol som syns på långt håll byggdes under de tidiga åren efter sekelskiftet 1900. I slutet av samma århundrade tillkom konsthallen, Stadthalle, Seidensticker Halle, historiska museet och museet Huelsmann i Ravensberger Park, som utökade det kulturella utbudet och också de satte en markant prägel på stadsbilden. Sedan 1969 är Bielefeld även universitetsstad. I väster, nedanför Teutoburgerskogen, har alla fakulteter samlats under ett och samma tak. Den över 300 meter långa Stora hallen är samtidigt central mötesplats och arkitektoniskt mästerverk.
Firande enligt gammal tradition - marknader, festligheter och löpartävlingen Hermannslauf
I maj hålls Leinwebermarkt i gamla stan, en stor folkfest som varar i flera dagar. Varje år i juli hålls dessutom den medeltida Sparrenburg-festen på borgen med samma namn, och i september är det vinmarknad i Altstadt. Året avslutas traditionsenligt med julmarknaden. Julmarknaden hålls i gamla stan med över 100 korsvirkeshus som smyckats till fest. Hermannslauf är en annan tradition som är typisk för Bielefeld. Det är ett motionslopp från Hermann-monumentet i Detmold som går över höjderna i Teutoburgerskogen fram till Bielefelds borg, Sparrenburg.